Gudinnans resa

Jag har kallat den här resan för Gudinnans resa i mitt interrailpass. 
   Rent konkret tänkte jag efter några dagar här i London ta mig till Glastonbury där jag bland annat vill besöka Chalice well som jag skrivit om i min bok. 
   Jag vill lära känna det gudomligt feminina bättre, hur man nu gör det. 
 
Jag vill utforska, låta mig ledas, röra mig intuitivt. 
   Därför har jag inte heller särskilt mycket planerat. 
   Jag vill vara öppen för förslag. 
 
Hittills har jag i alla fall rört mig med tåg genom Europa. 
   Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike och så England. 
   I Hamburg sov jag över på ett hotell som en gång var en bordell. 
 
Ett första steg i mitt sökande efter det gudomligt feminina kanske. 
   För hur mycket av den kvinnliga sexualiteten har inte blivit tabubelagd eller objektifierad och kapitaliserad på. 
   Där fick jag sova i rum 33.
   
Om man konsulterar numerologin kan det talet till exempel stå för att jag kommer att gå igenom en upplevelse som kommer att vara lärande och som i grunden kommer att förändra min syn på världen. 
   Inte så dumt i början av en resa! 
   
Jag berättade det för en vän och skrev också att min favorit annars är 11 och att min första bok hade 111 kapitel och släpptes den 11/11. 
   Så åkte jag till London och fick rum nummer 111!!! 
   Det talet kan ses som ett tecken på att jag är på rätt väg, att jag ska lita till mina instinkter och följa min intuition, lita på gudomlig timing och agera när möjligheter ges.
   Ja, det fick mig i alla fall att känna mig väldigt buren på den här resan! 
 
Ja, sen började det regna in i det rummet under natten, så medan de fixade ett nytt till mig gav jag mig ut på stan. 
   Jag gick mot Portobello road, men gick mest på känn. 
   Kom till en katolsk kyrka, St. Mary of the Angels. 
 
Gick in och letade efter det gudomligt feminina. 
   Fann statyer av fromma kvinnor och kanske Jeanne d’Arc. 
   En feminin ängel Rafael som brottat ner djävulen. 
 

När jag senare på dagen träffade min vän Erik som fördjupat sig inom många intressanta områden berättade han om hur myten om djävulen fick fart.

   Erik har nyligen fått en bok utgiven, Unseen Beings, How We Forgot the World is More Than Human och jag fick en kopia. 
   I den skriver han i ett avsnitt om en tysk inkvisitor Heinrich Kramer som skrev den extremt populära boken Malleis Maleficarum - The Hammer of Witches, 1486.

Kramer mötte i Österrike en kvinna, Helena Scheuberin, som inte gillade inkvisitorer och visade det väldigt tydligt. 
   Hon spottade på honom, bojkottade hans predikningar och uppmuntrade andra att göra detsamma.
   Så Kramer drog henne inför rätta och anklagade henne för häxerier! 
 
Han menade att hon hade använt djävulsk magi för att döda en lokal riddare och stödde sin teori på anklagelser om sexuell oanständighet. 
   Hon friades, men Kramer gav sig inte. 
   Han stannade i Innsbruck i månader och trakasserade lokalbefolkningen för att hitta bevis mot Scheuberin.
   Till slut blev han utvisad av den lokala biskopen och åkte hem till Köln där han förödmjukad och upprörd skrev sin bok. 
 
Djävulen hade tidigare setts som en lögnare och en svikare, inte som någon med övernaturliga krafter.
   Men nu ändrades bilden och europeiska kristna blev övertygade om att illvillig magi var ett seriöst hot - och främst kvinnans domän! 
   Hotet om häxerier gjorde djävulens verk till en påtaglig fara, direkt kopplat till jorden, naturmagi och femininitet. 
   Vid de europeiska häxrättegångarna avrättades mellan 40,000 och 60,000 människor, ca 80% kvinnor.
 
Denna historia fick jag berättad för mig av Erik när vi sågs för lunch, men innan dess hade jag som sagt gått in i dagens första kyrka. 
   Efter allt jag läst och lärt mig om hur mycket av det feminina som kopplats till djävulen, och hur mycket av det som ännu i dag påverkar oss i samhället i hur vi ser på kvinnor som frestar män och så vidare, så blir allt jag ser en bekräftelse på kyrkans roll i det hela. 
   Oskulder i Guds tjänst, mödrar, stöttande väninnor, nedkämpandes det köttsliga och naturen.
 
Jag gick vidare och såg något som genast fick min kropp att reagera positivt. 
   The Tabernacle, hette det. 
   Utanför på en skylt stod det:
   ”A place that was a broken church but a pleasure dome and sanctuary for the lost children of Powis square.”
 
Och när jag vandrade innanför grindarna, såg borden som var uppställda, konsten och trädgården så vällde tårar upp. 

   

Jag gick in i byggnaden och mötte en kvinna som berättade för mig om kyrkan som gjorts om till en mötesplats där man har kultur och carnevaler och en bar mitt i allt. 
   

Jag gick runt och tittade på fotona, läste texter, följde pianomusiken jag hörde och hittade ett rum där en kvinna övade balett. 
   

Ja, här kändes det gudomligt feminina levande!! 

 

Jag gick ut och utanför grindarna låg Powis square.
   Barnen som lekte på den plats där några lokalt boende en gång tagit över parken som stått oanvänd i 20 år och gjort den till en lekplats, fick mig att le. 
   På en bild inne i byggnaden läste jag om upproret: 
   ”Powis (Wenceslas) Sq. in Notting Hell, For the Devils party.
   The damned, the sick, the screwed, the despised, the thugs, the drop outs, the scared, the witches, the workers, the demons, the old - Give us a hand, otherwise we´ve had it.”
 

Jag såg en kyrka alldeles bredvid och gick dit, All Saints, tillhörande Church of England. 
   Gick in och en mässa pågick i ett av de mindre kapellen.
   Jag gick runt och tittade, i ett kapell hade man hängt på Moder Maria en krona, stuckit en konstgjord blomma i hennes hand och hängt på henne en virkad duk, hon såg inte ut att trivas. 
   Jag hörde prästen i bakgrunden, kände igen delar av ritualen, det var 5-6 besökare där, alla äldre. 
 

I kyrkan fanns mycket som vittnade om liv.
   En barnhörna, lappar uppsatta, info om en food bank för de behövande, Pink Floyd hade visst också spelat där 1966.
   Men den fick mig inte heller att känna något. 
   Prästens ord fick mig inte heller att känna annat än instängdhet och trötthet. 
 
Jag undrar vad denna Gudinnans resa ska landa i. 
   Det känns som att jag får pusselbitar att pussla ihop.
   Jag ska försöka formulera mig kring dem här för den som är intresserad av att följa med. 
   Det är ett öppet sökande, följandes en längtan, mer vet jag inte och det är gott! 
 
Jag har en orakelkortlek med mig, Sacred Rebels Oracle, och ur den drog jag nu ett kort. 
   Det heter ”Every journey starts with a single step”.
   Läser jag om kortet står det:
 
”You are on a journey.
   Yes, it is an internal journey but there is also a physical expression of this journey that is going to become increasingly important to the fulfilment of your destiny in this lifetime. 
   Your journey has started on the internal healing.
   This journey will draw upon what you have that may feel as though your life experiences have prepared you for just this particular adventure.
 
There is an element to the journey you are embarking upon that is unknown.
   This open, unscripted quality to your journey will help you gain the most from your experiences. 
   You see, this journey is a spiritual gift. 
   This oracle comes as confirmation that the journey will in some way be a life-changing one and this is good.”
 
Livet är bra magiskt!  

Treenighet

Idag är det Heliga Trefaldighets dag. 

   Och jag funderar över treenigheten. 

   Och hur försök att beskriva något också kan begränsa det. 

En Gud, med 3 olika aspekter, tror vi på inom kristendomen. 

   Men jag tänker att när dessa aspekter gör Gud mindre, så fyller de inte sitt syfte.

   

Att en Gud kan ha flera aspekter bör ju öppna upp. 

   Visa på att Gud inte bara är den som skapat, utan också är den som kommer och befriar och upprättar. 

   Och samtidigt är Andens vind som sveper fram och ger liv. 

   Inte begränsad till något som hände då, utan verksam nu, levande nu, på olika sätt. 

När Jesus kallade Gud Fader eller Pappa eller kanske Förälder, så var det ju för att låta Gud komma närmare. 

   Låta Gud bli någon som bryr sig om oss som en förälder gör, på ett intimt vis. 

   Inte distanserad, där uppe i himlen, där vi kan försvinna i den myllrande mängden. 

Och sen försökte vi förstå hur Jesus kunde vara Gud och samtidigt son till Gud.

   Och så skickades Anden till oss när Jesus dog och uppstod och tillslut lämnade jorden.

   Eller så svepte Andens vind runt ända från begynnelsen, men det blev en så fin symbolik med de tre aspekterna att vi valde dem då.

   Samtidigt som vi inte behövde släppa tron på en enda Gud! 

Vi människor tycker om att förstå och sätta etiketter på. 

   Vi vill gärna veta vad något är och vad något inte är. 

   Men ännu mindre än vi människor kan boxas in i små lådor, utan är så mycket mer, ännu mindre kan Gud låsas in i våra definitioner. 

Ännu mindre borde Gud låsas in i våra definitioner! 

   För om det är ett problem att säga Gud Moder istället för Gud Fader, gör våra definitioner skada!  

   Då är våra definitioner av det gudomliga med och gör skillnad på värdet av det manliga och det kvinnliga, av män och kvinnor.  

Och jag tror inte det var Jesus mening! 

   Jag tror inte det var meningen när människorna skapades med olikheter spännandes från det manligaste manliga, till det kvinnligaste kvinnliga och allt däremellan och utanför. 

   Skapade till Guds avbild! 

Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. (1 Mos 1:26)

Lika OSS! 

   Och därför har vi en mängd olika personlighetsdrag, utseenden och könstillhörigheter.

   Skapade till Guds avbild! 

Låt oss inte begränsa varken det gudomliga eller det mänskliga från alla dess olika uttryck, former och aspekter!

   

3an är den första siffran som är en summa av den första udda siffran och den första jämna. 

   Där jämna siffror och tal kopplades till det kvinnliga och udda till det manliga. 

   3an blir då den första siffran som innefattar dem båda.       

Jag gick för att fotografera den figur i jade av Venus från Willendorf, en tidig avbildning av det gudomligt feminina, som jag har i mitt akvarium. 

   Den äldsta man hittat är från 35000 år sedan! 

   Och där på bladet bredvid hade en fisk bajsat en perfekt 3a. 

   Man kan ju inte ens hitta på sånt!