ChatGPT och det gudomligt feminina

Nu har jag pratat med tillräckligt många intressanta och kloka människor som haft intressant utbyte av ChatGPT så nu ville jag testa. 

   Eftersom jag just nu gör en liten djupdykning i både det här med det gudomligt feminina och det gudomligt maskulina fick jag ett infall att fråga om det. 

   

Min första fråga blev: Hur skulle världen se ut om vi tillbad en feminin gudomlighet bara?

ChatGPT gav mig några möjliga alternativ:

1. En central gudomlighet med feminina attribut skulle förmodligen ge upphov till en kultur som värderar omsorg om varandra och om vår planet som högsta prioritet. Detta skulle kunna resultera i ett större fokus på ekologisk hållbarhet och social rättvisa. 2. Enbart dyrkan av den feminina gudomligheten kan omvärdera traditionella könsroller och jämställdhet mellan könen skulle förmodligen vara en viktig aspekt av samhället. 3. Ett fokus på den feminina gudomligheten kan leda till en djupare förståelse och respekt för naturens cykliska natur, inklusive födelse, tillväxt, förfall och återfödelse. 4. En feminin gudomlighet skulle förmodligen betona intuitionsbaserad och kreativ andlighet, vilket kan påverka konst, musik och andra kulturella uttryckssätt. 5. Samtidigt som enbart dyrkan av den feminina gudomligheten skulle ha många positiva aspekter, kan det också skapa utmaningar och konflikter, särskilt i de samhällen där det finns en djupt rotad tradition av att dyrka maskulina gudar. Självklart blev nästa fråga då: Hur skulle världen se ut om vi tillbad en maskulin gudomlighet bara?

ChatGPT gav mig ytterligare några möjliga alternativ: 1. Enbart dyrkan av en maskulin gudomlighet skulle förmodligen leda till en kultur där auktoritet, styrka och beslutsamhet värderas högt. Detta kan påverka politiska, sociala och ekonomiska strukturer. 2. Det kan resultera i en kultur som värderar ordning, struktur och hierarki. Beslutsfattande kan vara mer centraliserat och baserat på tydliga hierarkier. 3. Fokus kan ligga på att ta initiativ, skapa och förändra. Samhället skulle förmodligen vara inriktat på att nå mål och uppnå framsteg. 4. Enbart dyrkan av en maskulin gudomlighet skulle kunna förstärka traditionella könsroller och eventuellt leda till en mindre inkluderande syn på könsidentitet och uttryck. 5. En överdriven betoning på maskulin gudomlighet kan öka risken för konflikter och konkurrens, särskilt om det finns olika tolkningar eller konkurrerande uppfattningar av den maskulina gudomligheten. 6. I en kultur som enbart tillber en maskulin gudomlighet kan feminina egenskaper som empati, samarbete och omsorg riskera att förbises eller undervärderas. Och några saker stod ut för mig.

En tillbedjan av en feminin gudomlighet skulle kunna leda till en ökad omsorg om varandra och vår planet, mer jämställdhet, en större respekt för de naturliga cyklerna i livet och en mer intuitionsbaserad och kreativ andlighet.

Och med den enda risken att det kan bli konflikt i samhällen med en djupt rotad tradition av att dyrka maskulina gudar.

Där man bara tillbad en maskulin gudomlighet skulle man kunna få en kultur med mer auktoritet, styrka och beslutsamhet, ordning, struktur och hierarkier, att nå mål och uppnå framsteg.

Men också förstärka traditionella könsroller, öka konflikter och minska intresset för empati, samarbete och omsorg.

Jag vet ju vilket samhälle jag hellre skulle vilja leva i!

Men så var jag ju också tvungen att titta på hur världen skulle se ut om vi tillbad både en maskulin och en feminin gudomlighet?

Då gav mig ChatGPT följande möjligheter:

1. Dyrkan av både en maskulin och en feminin gudomlighet skulle förmodligen betona vikten av att integrera och balansera olika aspekter av mänsklig natur. Detta skulle kunna leda till en strävan efter harmoni mellan motsatta krafter och egenskaper. 2. Samhället skulle troligtvis värdera och respektera olika perspektiv, egenskaper och sätt att vara. Det skulle finnas en medvetenhet om att både maskulina och feminina kvaliteter är komplementära och viktiga för en balanserad och sund existens. 3. Dyrkan av både maskulin och feminin gudomlighet skulle sannolikt uppmuntra till en syn på könsidentitet och uttryck som inkluderande och jämlikt. Det skulle förmodligen främja jämställdhet mellan könen. 4. Båda gudomligheterna skulle troligtvis uppmuntra till kreativitet, förändring och anpassning. Detta kan bidra till en dynamisk och adaptiv kultur. 5. Det skulle förmodligen finnas en bred variation av tolkningar och trosuppfattningar relaterade till de maskulina och feminina gudomligheterna. Denna mångfald skulle återspegla olika kulturella och individuella perspektiv. 6. Den feminina gudomligheten skulle förmodligen betona helande, omsorg och närhet, medan den maskulina gudomligheten kunde betona skydd, kraft och handlingskraft. Och här skulle vi kanske få den bästa balansen, där alla goda krafter kunde samverka.

Men för att vi ska kunna nå dit, tror jag det är som min lärare Maya Luna sagt någon gång, något sånt här:

Om man har ett ben som inte använts på många år, så kan man inte bara börja gå balanserat på båda benen, det ena kommer att vara vältränat och det andra jättesvagt och man kommer halta fram.

Man måste börja med att använda det ben man inte använt tidigare mycket mer för att träna upp det så att man sen kan gå balanserat med båda. 

Vi behöver ösa på med empatin, omsorgen, jämlikheten, relationen till de naturliga cyklerna och intuitionen mycket, mycket mer.

   Och, det förutsätter dessutom att det gudomligt maskulina är en god gudomlig maskulinitet och inte den förvrängning jag tror vi ofta upplevt hittills! 

   Det handlar alltså inte om kvinnor och män, det handlar om det gudomligt feminina och det gudomligt maskulina! 

   Jag tror att en relation till en god feminin gudomlighet kan öppna upp för en god maskulin gudomlighet att ta plats här hos oss också. 

   Och att det i sin tur kan få inspirera oss människor i att vara fullständiga människor, inspirerade av både det gudomligt maskulina och det gudomligt feminina! 

Giftpilar

Jag fick ett argt och otrevligt mail för ett par dagar sen och det sänkte mig. 

   Det spelar inte så stor roll vad det handlade om eller vem det var ifrån, men det satte igång något i mig. 

   Det gjorde mig otroligt trött och gjorde att jag kände mig så tung i kroppen. 

   Jag har velat gråta, men har inte riktigt kunnat. 

   Nästan känt mig som förlamad. 

Jag kände att jag inte ville sitta själv med det, så jag gick ut på tomten och där träffade jag en granne som jag kunde prata lite med. 

   Hon kom med så fin stöttning och kloka reflektioner och påminde mig om att jag har rätt att känna mig trygg. 

   Att det är okej att sätta gränser för att skydda sig själv. 

I ett annat sammanhang beskrev jag det som att jag upplevde det som att jag fick en giftpil skjuten i kroppen.

   Och någon undrade om det inte var så att jag kanske fått flera såna giftpilar skjutna mot mig tidigare, men att det är först nu jag uppmärksammar det. 

   Jag hade berättat att jag efter att ha känt mig ganska ensam i många år, nu märker hur jag börjat slappna av på ett annat sätt här i mitt nya boende. 

   Här där jag har trevliga människor omkring mig som jag kan be om hjälp, som frågar hur min dag varit, som jag och min son umgås med så väldigt naturligt och självklart. 

Och hur jag noterade härom veckan att jag liksom känner en ny mjukhet i kroppen.

   En öppenhet och en sårbarhet som inte känns skör utan bara mjuk och varm. 

   Och kanske är det då så att den här giftpilen blev en så tydlig kontrast och att något som förmodligen varit mer normaliserat tidigare, inte längre är det. 

Men tyngden i kroppen har legat kvar.

   Kroppen har behövt något mer. 

   Och i en meditation igår guidades jag att tänka på en plats där jag känner mig trygg och gå dit, att vila i en trygg hand, i Moder Jords famn. 

   

Och jag gick i tanken till samma plats dit jag alltid går. 

   Till skogen vid havet på Ingarö.

   Och jag hade åkt dit igår morse för att vara vid havet och jag hade tänkt på att gå in i skogen, men inte orkat. 

Men kroppen längtade, så idag åkte jag dit och gick tills jag hittade rätt plats under en stor tall.

   Och jag la mig ner på marken, la mig under trädets grenar, bredvid den stadiga stammen.

   På jord, löv och barr och kände skogens multnande dofter och den friska höstluften. 

Fåglar kvittrade och asplöv darrade.

   Vågor svepte mot strandens stenar och en spindel sneddade över min jackärm. 

   En mås flög över trädens grenar. 

Och jag insåg i bilen på vägen dit att den här känslan i kroppen, att det var som att giftet från pilen spred sig, men jag försökte inte stoppa det. 

   Tvärt om behövde jag få uppleva hur varje cell i kroppen liksom reagerade på det och signalerade fara och sa stopp. 

   Det var som att kroppen behövde väckas upp och att det har tagit ett par dygn.

Att jag liksom behövt vänta in kroppen och låta den ha sin process.

   Att nu när den känner sig tryggare, så är den redo att mobilisera sitt försvar på ett nytt sätt. 

   Nu känner den sig trygg nog att lyssna in sina behov och börja sätta de gränser som behövs. 

Och tala om för mig vad den behöver, som när den behöver få ligga på självaste marken för att känna stödet från Moder Jord! 

   Och jag låg där tills jag kände mig redo att resa mig upp, när något oroligt stillats i min kropp och jag kände mig påfylld av jordens energi.  

   Och jag gick därifrån lite lättare.  

   Ett steg på vägen, i en process som nog kommer fortsätta!