Växa till Gud

Ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden. Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren? Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.” (Jes 58:4-9)

Jag har oftast fastat genom att ta bort någonting ur min vardag. 

   Alkohol eller Coca cola eller godis eller nåt annat onyttigt. 

   Ibland har jag haft en fastebössa hemma som jag samlat pengar i. 

   Men oftast har jag genom fastan försökt skala bort något som skulle kunna göra det lättare med relationen till Gud och mig själv. 

   Ta bort något som kanske är en distraktion eller något dövande. 
   

Och i stunder har det nog fungerat. 

   Men jag vet inte. 

   Jag pratade med en kollega om arbetet på fängelset, att vi aldrig känner oss så nära Gud som där. 

   För att vi där får ”använda oss” av Gud så konkret. 

   För att vi hamnar i situationer där vi behöver ledning uppifrån, ber om den och får den. 

   För att människor där behöver få höra om och uppleva att Gud är närvarande, på riktigt. 

Och såklart behöver man inte vara på ett fängelse för att uppleva det. 

   Men för mig blir det extra tydligt där, där allt liksom blir som ett koncentrat av livet. 

   För där finns ingen tillgänglig flykt, inget sätt att döva något.

   Där finns inte lyxen i att fundera på om jag ska välja bort alkohol under fastan, eller kanske sociala medier. 

   De är fast och där får jag möta dem. 

   Och det gör något med mig. 

   Det väcker något till liv i mig. 
   

Jag stötte på ett citat av Mäster Eckhart härom dagen. 

   Han levde på slutet av 1200-talet och början av 1300-talet i Tyskland och var en munk, filosof, teolog och mystiker. 

   Han skrev: 
   Guds avkomma finns inom oss:
   päronkärnor växer till päronträd;
   hasselnötter till hasselbuskar;
   och Guds avkommor växer till Gud. 
   

Jag tror att växa till Gud inte främst handlar om att på sin egen kammare förstå mer av sig själv eller Gud. 

   Jag tror det är att göra precis det som står i den här texten. 

   Att lossa orättfärdiga bojor, slita sönder okets rep, befria de förtryckta, krossa alla ok. 

   Dela vårt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, klä de nakna, inte vända de egna ryggen! 
   

Det är i mötet med någon annan som Gud främst tar plats, i relationen, i mig och den andra. 

   Där kan Gud beröra den jag möter och utan att jag förstår hur det går till, så har Gud genom den personen berört mig också. 

   Det är den dubbla rörelsen, när jag vänder mig utåt så ökar liksom Gud i mitt inre. 

   Inte tvärt om. 

   Det är inte genom att ladda upp sig med Gud i det inre som man sen har så mycket att det flödar över på andra. 

   Det är tvärt om! 

   När jag lever ut Gud i det yttre, då växer Gud i mig.

   

Och det är inte alltid så lätt att göra det här själv och det är därför jag tänker att vi har vår kyrka. 

   För genom den kan vi tillsammans få vara Guds händer i världen.

   I mötet med våra medmänniskor. 

   Och där kan Gud också få möta oss genom dem vi möter. 
   

Jag mötte Gud i en kvinna som kom till församlingshemmet för nån vecka sen och tackade för den hjälp vi ger. 

   Fastän jag knappt är där fick jag ta emot hennes tack, fastän jag aldrig träffat henne tidigare. 

   Fastän det främst är en av våra diakoner som funnits där för henne, tackade hon hela vår kyrka. 

   Och genom henne strömmade Gud mot mig. 

   Såg Gud mig och log mot mig. 

Vi kan tvista om vad som är rätt sätt att vara kyrka, att vara kristen, men egentligen är det ganska enkelt. 

   Jesus har berättat för oss precis vad vi ska göra! 

   Älska din nästa! 

   Bara gör det!