lördag 24 augusti 2024

Vad är sannolikt?

Igår fick jag ta del av domkapitlets svar på de yttranden som jag och min advokat lämnat in till överklagandenämnden. 
   Ja, en del av deras korta svar argumenterade emot en del av det vi skrivit. 
   Resten var, ja, det här.
 
Domkapitlet skriver: 
   Ellen Jakobsson blev anmäld till domkapitlet bland annat för sitt sätt att skriva om nattvarden. Under domkapitlets utredning misslyckades hon med att tydliggöra att hon står bakom Svenska kyrkans nattvardssyn, avseende instiftande och realpresens.
   Att domkapitlet som helhet skulle ha missuppfattat Ellen Jakobsson i två så centrala lärofrågor finner domkapitlet inte vara sannolikt.
 
Först och främst blev jag inte anmäld till domkapitlet för mitt sätt att skriva om nattvarden. 
   Nattvarden nämndes i mitt inlägg, men det anmälaren ville att domkapitlet skulle undersöka var följande!
   Hur märkliga påståenden får en präst i Svenska kyrkan göra om de första kvinnliga lärjungarna till Jesus? Ellen Jakobsson menar uppenbarligen att de inte tillhörde någon dåtida judisk inriktning utan istället var prästinnor till den kappadokiska gudinnan Ma, eftersom de hette Ma-Ria: "Många av dem Marior, något som inte bara var ett kvinnonamn utan en titel för de prästinnor som tjänade Ma, Modersgudinnan!
   - Långt innan Jesus instiftade nattvarden den där kvällen, satt kvinnor i röda tält och utförde en slags andlig samhällstjänst där de renade med sitt mensblod, genom att följa månens cykler av födelse, död och återfödelse."
   Det här är något jag tror domkapitlet bör pröva, och åtminstone låta Ellen Jakobsson få svara på frågor om. Menar hon också att Gudsföderskan var en av dessa prästinnor till gudinnan Ma? Vad får i så fall en präst i Svenska kyrkan lära ut om Herrens Moder innan hen kan anses ha lämnat Svenska kyrkans lära?
 
Domkapitlet menar att jag "misslyckats" med att tydliggöra att jag står bakom Svenska kyrkans nattvardssyn. 
   I mina samtal med min advokat påpekade han att det ju är ganska enkelt, att de har utredningsansvaret, att tydligt fråga "förnekar du ...?" och "bekänner du ...?".
   Inga såna tydliga frågor har förekommit under hela den här processen. 
 
I gärningspåståendet är det här allt som nämns om nattvarden:
   Genom vad hon gett uttryck för och genom sitt handlande visar Ellen Jakobsson att hon i väsentlig mån avviker från Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse när det gäller synen på nattvarden och prästämbetet. 
 
Min advokat bad om ett förtydligande:
   Angående påståendet att Ellen gett uttryck för sin syn på Gud, Jesus, kyrkan och läran om Mariorna … Vilka uttryck är det som läggs Ellen till last och på vad sätt avviker de från Svenska kyrkans syn på nattvarden och prästämbetet?
 
Förtydligandet vi fick var detta:
   Nattvarden är ett sakrament instiftat av Jesus Kristus. (Jo, jag skriver uttryckligen "Långt innan Jesus instiftade nattvarden den där kvällen" egen anmärkning!) En präst har lovat att rätt förvalta sakramenten. Ellen Jakobsson har i samtal uttryckt att sakramenten är skapade av människan. En präst är präst oavsett om hen har en anställning eller är i tjänst. Ellen Jakobsson har i samtal uttryckt en tveksamhet till kyrkan som organisation och till kyrkans ramar och regelverk, men uppgett att hon följer kyrkohandboken när hon är i tjänst.
 
Utifrån det förberedde jag mitt svar till domkapitlet som jag läste upp på mötet med dem, samt svarade på de följdfrågor jag fick. 
   Bland annat påpekade jag: 
   Att man inte skulle få ifrågasätta kyrkan som organisation eller dess ramar och regelverk verkar ju väldigt konstigt. Vi har en reformatorisk kyrka som i det rör sig i spänningsfältet av att vilja ”återge något dess ursprungliga form” och att ”förnya”, och det rimmar ganska illa med att inte få uttrycka tveksamhet kring det som inte fungerar bra och att vilja göra något bättre. Att man inom en organisation får uttrycka kritik och önskan om förbättringar handlar också om en kvalitetssäkring av de verksamheter som finns.
 
Jag är mer än frustrerad just nu, jag är faktiskt ganska förbannad! 
   På att det får gå till så här! 
   Och att det får ta så mycket tid, energi och resurser som kunde läggas på viktigare saker! 
 
Jag påpekade på mötet med domkapitlet att de skrivit ett gärningspåstående utan att invänta mina kommentarer till anteckningarna från det utredande samtalet. 
   På det fick jag frågan om jag i mitt mail till dem uttryckligen skrivit att jag inte godkände anteckningarna. 
   Jag blev lite paff.
 
Det här är det mail jag skrev till handläggaren för ärendet!
 
Hej X!  
 
Jag vill börja med en önskan om att du i framtiden bemödar dig med att skriva en hälsningsfras i början av mail till mig. Det är även en rekommendation att alltid ha det som standard då det visar någon slags respekt för den du skriver till. 
 
Ja, det var ju ytterst kortfattade anteckningar, så tur var ju att jag spelade in samtalet. Det känns väldigt rättsosäkert att inte ha mer noggranna anteckningar och mitt fackliga ombud, hon som inte fick vara med på mötet, har ju arbetat som stiftsjurist och berättade att hon alltid tog väldigt noggranna anteckningar, så nära ordagrant hon kunde komma, då det här ju är väldigt viktiga samtal. Jag råder er därför att verkligen se över era rutiner. Nu får jag ju lägga ner ett större arbete att gå igenom inspelningen och nedteckna det jag tycker känns relevant och det känns lite konstigt att det arbetet ska falla på mig. 
 
Jag återkommer när jag är färdig med det! 
 
Hälsningar 
Ellen
 
Vad jag önskar att jag svarat på domkapitlets möte är: 
   Står det någonstans i mailet att jag godkänner dem?
 
Jag är innerligt trött på att ansvaret hela tiden läggs över på mig och att det sen skulle vara jag som MISSLYCKATS med att vara tydlig!
   Vet ni hur många sidor jag skrivit där jag försökt förklara hur jag menar om alla de olika områden de frågat mig om, utan att ha fått specifika frågor att utgå ifrån?!  
   På min väldigt tydliga förfrågan om att få mail med en hälsningsfras kan jag också meddela att de fortsatte att komma utan. 
 
Jag har en magisterexamen i religionsvetenskap, jag har vidareutbildat mig på olika sätt, till exempel gått Svenska kyrkans behörighetsgivande kyrkoherdeubildning.
   Jag har varit präst i 14 år och hållit i oräkneliga gudstjänster med nattvard och som jag själv påpekat följer jag såklart kyrkohandboken.
   Jag har hållit i katekumenatgrupper och konfirmerat både ungdomar och 11 kvinnor i fängelse, där vi såklart pratat om vad sakrament är, vad nattvarden är och så vidare. 
   Jag är inte van vid att bli behandlad som mindre vetande och jag är innerligt trött på det! 

Domkapitlet har beslutat att avkraga mig! 
   Ett ganska drastiskt beslut som ju förhoppningsvis ska vara otroligt väl grundat och utom allt tvivel. 
   Att domkapitlet som helhet skulle ha missuppfattat Ellen Jakobsson i två så centrala lärofrågor finner domkapitlet inte vara sannolikt.
   Ellen Jakobsson finner det dock tyvärr inte alls osannolikt!


Vägen

Tror du jag väljer den här vägen för att den är enklare?     För att den är roligare?     För att den ger mig mer glädje i livet?  Tror du i...