En bok utifrån Dag Hammarskjölds "vägmärken".
När jag ibland funderar över vart jag är på väg och varför jag inte bara kan nöja mig som det är, så är det en god påminnelse.
Vägen valde mig!
"Trött och ensam
Trött så sinnet värker
Nedför hällarna silar smältvattnet.
Fingrarna är stumma, knäna skälver,
Det är nu, nu, du inte får släppa.
i solen där de mötas.
Men detta är din väg,
och det är nu, nu, du inte får svika.
Gråt om du kan,
gråt men klaga inte.
Vägen valde dig - och du skall tacka."
Jag vet ej när den ställdes.
Jag minns ej att jag svarade.
Men en gång svarade jag ja till någon - eller något.
Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld och att mitt liv, därför, i underkastelse, har ett mål."
Regnet vräkte ner på vägen dit, men sen kom solen fram.
Och en regnbåge.
Löftet om ett förbund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar