Lilith

Gud skapade människorna till man och kvinna. 

   Till Adam och Lilith skapade Gud dem. 

   Till Guds avbild skapade Gud dem.
   Till jämlika, likvärdiga människor skapade Gud dem. 

   Av jord och ande skapade Gud dem.

Men Adam hade svårt för Liliths styrka och självständighet. 
   Hon gick sin egen väg, tog sina egna beslut, gjorde som hon ville. 
   Inte som han ville. 

Adam klagade hos Gud. 
   ”Hon förstår mig inte.”
   ”Hon lyssnar inte på mig.”
   ”Jag vet inte vad hon håller på med.”

Tillslut blev det så olidligt för Adam att Lilith förvisades ur paradiset. 
   Ja, eller så var det så att hon självmant gick sin väg för att hon inte stod ut med honom och hans förminskande. 
   Både av henne och sig själv. 

Adam blev ensam kvar och nu blev det ännu värre.
   ”Jag har ingen nu”, gnällde han till Gud. 

   Och Gud sa: 

   "Det är inte bra att mannen är ensam. 

   Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp." (1 Mos 2:18)
   Så tog Gud ett av Adams revben och skapade Eva. 

Och Adam sa:

   "Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. 

   Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen." (1 Mos 2:23)
   
Men det var aldrig Gud som förvisade Lilith! 
   Det var aldrig Gud som avvisade Lilith. 
   Gud levde med Lilith på samma sätt som Gud levde med Adam och med Eva. 

Och Lilith levde.
   Och hon lever.
   Liksom Adam lever och Eva lever.
   I oss alla. 
   I våra samhällen och kulturer.  

Så varför hör vi inte om henne? 

   Varför har hennes namn försvunnit ur skapelseberättelsen? 

   Hon har dock inte försvunnit ur Bibeln. 

   

I Jobs bok talar Bildad till Job.

   Han talar om hur den Gudlöses ljus slocknar.

   Hur det onda vill sluka honom.

   Hur hans hud förtärs av sjukdom och han rycks bort från sitt trygga hem. 

   Hur Lilit intar hans hem, svavel sprids över platsen där han bott. (Job 18:15)

   Hur hans krona vissnar.

   Hur hans minne försvinner från jorden.

   Hur han störtas från ljuset till mörkret och drivs ut från världen. 

   Hur han inte får ättlingar eller arvingar.

   För så går det där man inte vill veta av Gud. 

Bildad hotar Job med det värsta som kan ske. 

   Däribland Lilith. 

   Hon som kommer med svavel. 

För Liliths minne lever och har levt genom tiderna. 

   I svensk folktro sägs hon vara Maran, att från henne har Skogsrået och andra övernaturliga väsen härstammat.

   Hennes barn, Lilim, sägs vara häxor och demoner. 

   För så skrämmande är den kraftfulla, självständiga, fria kvinnan som vägrar foga sig. 

   I Gilgamesh-eposet, en text som tros vara skriven ca 2000 fkr, nämns Lilith som ödslighetens jungfru. 

   Hjälten Gilgamesh fördrev henne till de ödsliga platser som hon enligt berättelsen var van vid att hemsöka. 

   

I sin dom över Edom i Bibeln nämner också Jesaja Lilith.

   Hur Herren rasar mot alla folk.

   Hur han viger dem åt förintelse. 

   Hur himlens stjärnor skall falna.

   Hur Herren håller offerfest, en stor slakt i Edoms land. 

   Från släkte till släkte ska landet ligga öde.

   Där ska ingen kung koras och inga furstar finnas. 

   Där växer törne och tistlar och snår i palatsen.

   Där finns ökendjur och hyenor, en plats där gastar möts.

   Där håller också Lilit till och finner en plats att vila. (Jes 34:14)

I en tid när ursäkter börjar framföras för de häxförföljelser som skett.

   När den patriarkala ordningen visat sig alltför bristfällig. 

   När den feminina energin stiger.

   Tror jag det är dags att lyfta fram Lilith igen.

   Släppa in henne i våra samhällen från förvisningen i ödemarken.

Den jämlika, jämnstarka. 

   Med en feminin urkraft som inte handlar om att underkasta sig.

   Som handlar om att upprätta.

   Den urkraft som också är Gud!

   Som skapades i Guds avbild! 

Men årtusenden av förtryck och förvisning, inte av Gud utan av mänskligheten, har gjort att vi glömt hennes kraft. 

   Hennes varma kärlek.

   Hennes mörker och hennes ljus. 

   

Den vilda, fria, starka kvinnan.

   Som skrämmer livet ur makthungriga, osäkra män. 

   Men jag undrar, var det verkligen det Gud ville när Gud skapade Adam? 

Var det vad Gud ville när Gud skapade människorna? 

   Obalans, underordning, överordning? 

   Jag kan inte tro det. 

Så varför tillrättavisade inte Gud Adam?

   Varför gick Gud honom till mötes och skapade Eva? 

   Jag gissar att det är av samma orsak som Kunskapens träd skapades och fanns tillgängligt för människan att äta av. 

   För att vi av egen fri vilja ska välja enheten! 

   Ska välja varandra och livet! 

Så jag vill ha tillbaka Lilith! 

   Och jag vill ha den Adam som kunde blivit i relationen med Lilith om han inte fick en enkel utväg. 

   Som säkert redan blivit i relation med Lilith många gånger genom tiderna. 

   De relationer och samhällen som kommer ur den Lilith och den Adam och deras förening. 

   

Den mytologiska tanken om Eden är för mig berättelsen om vår väg tillbaka till Gud, till enheten. 

   Vår väg framåt mot Gud och paradiset.

   Inte i ett liv efter detta utan här och nu. 

   Ett liv där våra egon balanseras upp bättre med våra själar och våra kroppar. 

   Ett liv med respekt för skapelsen, Moder Jord.

   För jag tror att avsaknaden av respekten för den vilda, livgivande, feminina kraften hänger samman med vår oförmåga att värna vår jord. 

   

Och det ligger bortom kön och könsroller. 

   Det innebär inte att jag ska vara Lilith i mötet med min Adam.

   Det innebär att vi behöver balans! 

   Inom oss och i våra samhällen.

   Att det manliga och det kvinnliga i oss alla, behöver kalibreras om. 

   Vad manligt är och vad kvinnligt är.

Våra skapelseberättelser är försök att förstå livet.

   Hur det mänskliga livet blivit till och varför. 

   Bibeln beskriver en del av vår patriarkala historia. 

   De berättelser som valdes ut för att de passade den historien, den agendan. 

Men det finns fler berättelser.

Och framförallt är inte allt skrivet än. 

Vilka berättelser vill du leva och skriva?