Vara i tjänst

 Jag är i Göteborg och på Bokmässan! 

   Det är första gången för mig och jag står i Lassbo förlags monter. 

   Igår var första dagen och jag fick prata lite om min bok och möta många spännande människor att samtala med. 

Jag har ju haft vissa trösklar att ta mig över i relationen till kyrkan har jag insett. 

   I arbetet med min bok Helig vrede - Ett evangelium, upptäckte jag den rädsla som fanns i mig kopplad till att tycka och tro fel.

   Jag upptäckte hur mycket det tog emot att prata om det gudomligt feminina, Gudinnan. 

   Hur det kändes så otroligt tabu, som något annat. 

Sen har jag ju djupdykt i det och för varje steg jag tagit framåt har jag släppt lite av den här rädslan. 

Igår på mässan mötte jag flera företrädare för Svenska kyrkan och pratade bla med en kyrkoherde, en biskop och en fd ärkebiskop. 

   Jag fick en fråga om jag inte skulle ta en tjänst i kyrkan igen, och svarade att jag inte alls utesluter det, men att det ju kräver en miljö som liksom jag vill utforska det gudomligt feminina, men också mycket annat.

   När jag senare stod och lyssnade till ett föredrag slog det mig att jag ju fortfarande ser det som att jag är i tjänst. 

Min "chef" har ju alltid varit Gud, det gudomliga, och min kallelse har alltid rört sig in och ut ur kyrkan. 

   För mig har det aldrig egentligen handlat om att min kallelse är specifikt till kyrkan.

   Kyrkan är för mig en mötesplats och en arena där man kan arbeta, men det är inte där min tro bor.

Kyrkan är skapad av människor och formad av många mänskliga krafter genom årtusenden.

   Och visst kan den rymma det gudomliga, framförallt i de människor som kommer dit.

   Men för mig kan kyrkan också på många sätt vara ett hinder, formad av ego och maktmissbruk.

   

En kvinna skrev till mig efter att ha läst min bok och berättade om sin uppväxt i kyrkan.

   Hur hon lämnat sin tro då den var kopplad till så mycket skuld och skam och förtryck och beskrev en Gud som inte alls kändes kärleksfull.

   När hon läste min bok fick hon en annan bild av vem Gud kan vara som kändes mer sann i henne och som öppnade upp för en relation till Gud igen! 

Många jag möter beskriver liknande saker. 

   Kanske kommer mitt kall leda mig in i kyrkan igen i framtiden, jag vet inte. 

   Jag har lärt mig att inte låsa fast mig i föreställningar, för det kan ändras imorgon. 

   Men även utanför kyrkan lever jag ett liv i tjänst! 

På väg till Göteborg tog jag en omväg förbi Omberg som sägs vara Sveriges hjärtchakra. 

   Där tog jag mig upp till drottning Ommas fornborg och tittade ut över Vättern och sen stannade jag till vid Alvastra klosterruin.