Kyrkans tidning

Efter det utredande samtal jag kallats till med domkapitlet, valde de att gå vidare och skriva ett gärningspåstående utan att jag godkänt anteckningarna från samtalet eller hunnit inkomma med mina kommentarer till det.

   Något jag gärna velat, då deras ytterst kortfattade sammanfattningar ibland framställde mina svar på ett felaktigt sätt.

   Något jag ju också kan visa på då jag har en inspelning från samtalet.

   

Detta gärningspåstående är nu officiellt och Kyrkans tidning hörde av sig och ville fråga frågor om det. 

   Då de inte kommer publicera mina svar i sin helhet, skriver jag dem också här! 

Hur ser du på att du blivit anmäld och nu utreds av domkapitlet?
   

Det är en ordning vi har i Svenska kyrkan där vem som helst kan anmäla vilken präst eller diakon som helst för vad som helst till domkapitlet och då ska det såklart utredas av dem. 

   Däremot tycker jag det är lite skrämmande hur dåligt processen hanterats och det förvånar mig en del, samt hur det inte finns någon som helst omsorg från kyrkans håll om den som blivit anmäld. 

   Det gör mig väldigt sorgsen.   
 
Det handlar bland annat om ett inlägg du skrivit om Marior på Facebook. 

   Jag förstår att du säger att du vill göra plats för det gudomligt feminina, vad menar du med det?

Jag har länge saknat balansen och helheten i en kyrka där Gud självklart varit en Han under väldigt lång tid. 

   Kristendomen har funnits och finns i patriarkala samhällen där det inte är konstigt att de texter vi finner i Bibeln valts ut, tolkats och översatts av män som har en patriarkal blick. 

   Men med modern språkforskning och annan forskning finner vi nya sätt att översätta ord som förmodligen är närmare ursprungsmeningen och vi finner texter med ny information om tiden Jesus levde på till exempel och det tycker jag är jättespännande. 

I 1 Mos 1:26 står det ”Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss.” 

   Och så skapades vi människor till män och kvinnor, alla i Guds avbild, av denna Gud som är ett Vi och som inte bara är maskulin. 

   Hur vi benämner det gudomliga avspeglas i hur vi ser på människan och när Gud bara fått vara manlig, förminskar det inte bara Gud och det gudomliga, det gör också något med hur vi ser på män och kvinnor. 

   Och det gör något med hur vi ser på det vi kallar feminina egenskaper, de nedvärderas helt enkelt. 

  

Och om vi ser oss om i världen och i vårt samhälle så ser vi att det spelar roll att vi har manövrerat ut det gudomligt feminina och förminskat det feminina över lag. 

   Vi har stor ohälsa, en osund fixering vid det materiella och status, vi har miljöförstöring, krig, svält och så vidare. 

   Vi har helt enkelt en obalans, och jag är övertygad om att det skulle göra gott för både kvinnor och män, och vår jord, om vi återfick en bättre kontakt med det feminina, med våra kroppar, naturen och moder jord! 

Domkapitlet skriver att du genom ditt handlade och den syn du gett uttryck för avviker från Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse när det gäller synen på nattvarden och prästämbetet. 

   Håller du med om det själv? (Varför/varför inte?)

Jag tänker att det är upp till dem att avgöra. 

   Jag har alltid haft en nyfikenhet och öppenhet och en önskan att söka Gud och det som är gott för människan i det vi gör i kyrkan och problematiserar gärna det jag inte tycker känns bra. 

   Vi har en reformatorisk kyrka som i det både ska ”förnya” och ”återge något dess ursprungliga form” och det är en spännande kombination som förhoppningsvis ger en levande kyrka som både vill titta bakåt och försöka se så klart det bara går på det som varit, men som också vill möta den tid vi lever i nu med alla dess utmaningar. 
 

Vill du själv fortsätta vara präst i Svenska kyrkan?

Jag blev präst för att tjäna Gud och människorna och jag får se var och hur jag bäst upplever att jag kan göra det. 
 
Domkapitlet skriver också att du brustit i omdömet genom ditt förhållningssätt till kyrkliga handlingar. 

   Hur resonerade du kring att medverka i Love is Blind? 

Jag blev tillfrågad av en kyrkoherde i vår kyrka om jag ville vara med i programmet och jag gillar programidén med att mötas utan att se varandra. 

   Att i denna ytliga tid vi lever i, där vi kvickt ska svajpa höger eller vänster, få lära känna varandra utan att påverkas av utseendet. 

   Att få tid att ostört prata och gå på djupet utan att störas av telefonen eller andra människor. 

   Min upplevelse var också att produktionens önskan var att hjälpa sina deltagare att finna en långvarig kärleksrelation och det är väl vad vi som kyrka också önskar! 
 
De skriver att du brustit i din tystnadsplikt, vad är din kommentar till det? 

Att jag inte har det, tystnadsplikten är väldigt viktig för mig! 

   Särskilt när man jobbar som fängelsepräst, vilket jag gjort i flera år, så märker man att det egentligen bara finns en person som de kan tala helt fritt med, som bara finns där för dem och där de vet att inget av det kommer föras vidare. 

   Då öppnar tystnadsplikten upp för samtal att nå helt andra djup. 
 
Vad skulle du önska att utgången blir av ärendet?

Att jag lyckats inspirera någon att tänka lite friare vad gäller det gudomliga och att våga vara nyfiken och utforska. 

   Att lita till den egna känslan och relationen med det gudomliga, att det är hjärtat och tron som är det viktiga. 

   Sen hoppas jag att jag kan bidra till att domkapitlet ser över sina rutiner och arbetar för ett mer medmänskligt hanterande av de människor de handskas med, något som kanske inte så förvånande också hänger ihop med de feminina värdena jag önskar se mer av.