Maria Magdalenas dag

Maria Magdalenas dag är det idag! 

   Och vad passar väl bättre då, än att titta lite på vad som står i hennes eget evangelium. 

   Det är skrivet efter hennes död, så det är inte hon som nedtecknat det, men det avslutas "Evangeliet enligt Maria".

Det här evangeliet utspelar sig efter Jesus död och först är det Jesus som talar till lärjungarna. 

   Han tar avsked från dem med orden: 

   Frid vare med er!

Ta emot min frid bland er.

Tillåt ingen att förvirra er genom att säga se här eller se där.

För människosonen finns inom er.

Följ honom! 

De som söker ska finna honom!

Gå nu, och predika kungarikets evangelium.

Fastställ inga gränser förutom de som jag gett er, 

och döm inte likt laggivaren om ni inte också bejakar dem.

När Jesus sen lämnar dem, faller de i gråt och undrar hur de ska kunna gå till folken och predika evangeliet om människosonens kungarike.

   "Om de inte förbarmade sig över honom, varför skulle de förbarma sig över oss?"

Men då ställer sig Maria upp och säger: 

"Gråt inte och sörj inte!

Inte heller bör ni tvivla, för hans hopp kommer att vara med er på alla sätt, 

och det kommer att skydda er. 

Låt oss i stället prisa hans storhet.

Han iordningställde oss och gjorde oss till människor." 

När Maria sagt detta vändes deras hjärtan till godheten 

och de började leva efter frälsarens ord. 

Det är tur att de hade Maria. 

   När de tvivlade och tappade modet, kunde hon ge dem hopp igen. 

   Hon kunde få dem att börja leva efter frälsarens ord igen. 

Jag läser Paul Linjamaas översättning till svenska av Marias evangelium. 

   Han berättar om en Maria från Magdala som både enligt detta evangelium och i tex Pistis Sophia, en annan text från 300-talet, framställs som den mest frågvisa av lärjungarna, med en hög nivå av andlig visdom och som den som var mest förtrogen med Jesus budskap. 

Han skriver att det finns olika teorier om varför bilden av Maria Magdalena skiftade från "ledare, andligt geni och betrodd följeslagare till Jesus" till synderska och prostituerad. 

   En del forskare tror att illvilliga och manschauvinistiska kyrkofäder medvetet svartmålat henne för att undertrycka den kvinnovänliga form av kristendom som höll på att sprida sig. 

   Andra menar att i takt med att kristendomen fick mer makt och inflytande förändrades maktbalansen till förmån för männen, de med makten i det offentliga rummet, helt enkelt som i övriga samhället. 

   I vilket fall finns det inget tvivel om att skiftet skett! 

Men nu har vi en möjlighet att skifta tillbaka fokus och åter igen lyssna till detta "andliga geni". 

   Där hennes evangelium lyfter fram en Jesus som betonar att vi ska följa den människoson som vi finner inom oss. 

   Inte som någon annan berättar för oss om. 

   Vi ska inte söka honom utanför oss utan inom oss. 

Och hur gör vi då det? 

   Maria berättar det Jesus lärt henne. 

   Hon berättar om vredens sju krafter.

När jag var i Glastonbury förra sommaren var jag i ett kapell i Glastonbury Abbey där det finns en målning av Maria Magdalena och de sju dödssynderna. 

   Själv representerar hon stolthet och ur henne kommer sen snikenhet, vrede och ilska, frosseri, lust och girighet. 

   

Meggan Watterson skriver i sin bok om Maria Magdalena istället om dessa sju krafter som nämns i hennes evangelium, som föregångare till kristendomens dödssynder.

   Och hon menar att dessa inte visar på hur långt Maria fallit i synd, utan i vad hon tagit sig igenom. 

   Vad vi alla behöver ta oss igenom i livet, och inte bara en gång och sen är vi klara, utan många gånger.   

   Hur de är krafter vi måste möta inom oss själva, eller stadier vi måste gå igenom, för att nå den klarhet och enhet i hjärtat som gör att vi kan se bortom egot.

   Så att vi kan se det här kungariket som redan finns inom oss. 

Dessa krafter är mörkret, begäret, omedvetenheten, dödslängtan, förslavandet under kroppen, köttets bedrägliga frid och vredens tvång och Meggan Watterson beskriver dem såhär: 

Jag upplever mörkret som tungt, som depression, en känsla av att sitta fast, 

att vara begränsad. 

Hjälplös. 

Hopplös. 

Och det känns som om jag är ensam. 

För mig är begäret detsamma som att hålla fast vid saker och ting.

Att önska sig att saker och ting hade varit annorlunda.

Det handlar i grunden om att vilja vara någonstans där man inte är.

Omedvetenheten är precis vad den låter som: 

bristande medvetenhet, när jag blundar för någonting. 

Det är viktigt att klargöra att "omedvetenhet" eller "okunnighet" 

inte är någon karaktärsbrist eller betyder att vi är dumma. 

Det kan vara avgörande för vår läkning, 

för det finns gränser för hur mycket vi kan ta in på en gång. 

Men den omedvetenhet som Maria syftar på är något annat: 

den handlar om den omedvetenhet vi kan falla in i och sedan handla utifrån. 

Dödslängtan är vår iver inför döden. 

Den kallades senare frosseri, 

och det handlar om att göra val i livet som sätter vår hälsa på spel eller förkortar vårt liv. 

Det är vår mänskliga tendens att vara självdestruktiva 

och ta ut vår smärta på den som förtjänar det minst av alla: vår egen kropp. 

Förslavandet under kroppen är för mig 

när vi identifierar oss helt och fullt med kroppen, och bara med den. 

Det kom att kallas vällust, men lust är inte problemet, det är vår relation till den.

När vi glömmer att vi också är en själ, inte bara en passionerad kropp med eldiga begär. 

Köttets bedrägliga frid kom senare att omvandlas till lättja eller likgiltighet. 

Jag tror att det tagit oss lång tid att förstå att kroppen besitter sin egen visdom.

Vad den sjätte kraften kommit att betyda för mig 

är att det finns ett motstånd mot förändring, 

en ovillighet att göra det vi vet är bäst för oss, som går att känna fysiskt i kroppen. 

Det är ett slags slöhet, eller tröghet. 

Den sjunde kraften i Mariaevangeliet är vredens tvång.

För mig är ilska läkande, att känna och uttrycka min ilska känns sunt.

Men ilskan kan också äta upp oss inifrån.

Den är så stark att den kan vilseleda oss och distrahera oss under stora delar av livet. 

Precis som alla krafterna är det inte själva kraften som är skadlig.

Det är när den får råda utan själens närvaro. 

Meggan Watterson betonar också att allt det här är mänskligt och att det kan vara en lättnad att förstå det. 

   Vi är inte konstiga, knäppa eller ens annorlunda.

   "Det är meningen att du ska uppleva alla de här sakerna.

   Och ingen av känslorna, ingen av krafterna, gör dig mindre helig. 

   De är det som håller dig samman.

   De är det som gör dig till den du är.

   Och allt detta är en del av själva poängen med att vi är här överhuvudtaget.

   Att uppleva de här hemska, svåra, urspårade sakerna och hitta vägen tillbaka till kärleken."

Tillbaka till kärleken, tillbaka till det kungarike som finns inom oss, till människosonen som finns inom oss och önskar oss frid. 

På målningen jag såg av Maria Magdalena, kommer dödssynderna ut ur Maria med drakar. 

   Draken som ofta ska jagas och besegras av en ståtlig riddare.

   Och som jag sen förstått det, stått för det feminina.

   Det maskulina som kuvar det feminina. 

   Så inte är det konstigt om dessa dödssynder också kommer ur drakar. 

Fast om vi lyssnar till Marias evangelium, så är de ju inte synder (också för att synd enligt evangeliet inte finns), utan krafter. 

   Krafter i oss som vi kan arbeta med och förstå. 

   Levi säger till Petrus när han ifrågasätter Marias ord:

   

"Petrus, du har alltid varit en hetsporre.

   Nu ser jag att du utmanar kvinnan som om hon vore en fiende.

   Om frälsaren gjorde henne värdig, vem är du att ifrågasätta henne? 

   

Säkerligen känner frälsaren henne väl. 

   Det är därför han älskade henne mer än oss.

   Låt oss i stället skämmas och klä oss i den perfekta människan och bli som han, precis som han befallde oss, och predika evangeliet, inte fastställa några gränser eller andra lagar utom de som frälsaren sagt när."

Låt oss klä oss i den perfekta människan, den som är djupt mänsklig och gudomlig, och bli som han, precis som han befallde oss!