Feminin nattvard

Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. (Matt 26:26-28)

Även här finns det ett sammanhang som den här situationen är en följd av. 

   Återigen finns ett fördjupande att finna. 

   Ett sammankopplande. 

   

Många av de gnostiska texterna som bannlystes av den katolska kyrkan, målade en annan bild av det tidiga kristna gudstjänstlivet, skriver Seren och Azra Bertrand i Magdalene Mysteries - The Left-Hand Path of the Feminine Christ.

   Vissa gnostiska grupper hade ofta kvinnliga präster och några använde sig av en "feminine eucharist" som hade funnits sedan länge. 

   I den apokryfa texten "Acts of Thomas", beskrivs hur Thomas, en av Jesus lärjungar, tillkallade en feminin gudomlighet att presidera över nattvarden:

"Come, Lady, you who understand the mysteries of the chosen one, 

Come, Lady, you who share in all the contests of the noble athlete, 

Come, Respite, you who reveal the magnitude of every greatness, 

Come, Lady, you who make manifest what is secret and render visible what is hidden; 

the sacred dove which gives birth to twin nestlings. 

Come, hidden Mother; Come, Lady, you who are manifest in your own activities. 

... 

Come and share with us in this eucharist that we make in your name 

and in the love by which we are united at your summons."

And when he had spoken, 

he marked the sign of the cross on the bread, broke it and began to distribute it.

(...) 

"Bread of life ... bread who fills hungry souls with your blessing: 

You are the one who has been deemed worthy to receive a gift ... 

that those who eat of you might be immortal. 

We pronounce over you the name of the Mother, of an ineffable mystery, 

and of the hidden authorities and powers: we pronounce over you your name Jesus."

Seren och Azra Bertrand skriver att den heliga feminina nattvarden existerar på olika nivåer. 

   Vår ursprungliga upplevelse som nyfödda barn, som ligger på den djupaste nivån i våra cellminnen, är att varje molekyl i vår kropp kommer från vår mänskliga moder. 

   Varje cell, vår materia (matter), kommer från moderkakans blod, och senare bröstmjölken, från vår moder (mater).

   Vår första levda biologiska upplevelse är att vara ett med Modern, i djup symbios i hennes livmoder. 

Den feminina nattvarden expanderar oss från relationen till vår mänskliga moder, till den större världens Moder.  

   Vi är också ett med Moder Jord, och en Kosmisk Moder.

   Vi är beroende av både näring från den fysiska världen och spirituella världar.

Brödet som föder oss är kroppen och mjölken av Moder Jord.

   När vi äter av hennes växter och djur, blir vi henne. 

   Och om vi vill, kan vi också låta det expandera ut i universum. 

   När vi en mörk natt spanar ut över "the Milky Way galaxy", detta vita band av stjärnor som fått sitt namn för att det liknar Moderns himmelska bröstmjölk. 

   Där det grekiska ordet för galax, galaktos, betyder just mjölk. 

Seren och Azra Bertrand skriver att blodet, i förhistorisk tid var en gåva från de heliga kvinnorna.

   Menstruationen var den månatliga frukten från månen, Livets Träds blomning.

   Ursprungligen hälldes mensblod över heliga stenar.

   Senare blev det blodet från hondjur som manliga präster offrade och stenarna ersattes med altare i tempel.

   Tidigare i veckan skrev jag mer om just menstruationens roll i relation till synd och rening. 

Brödet som representant för gudinnans kropp och den näring vi får från det som växer på Moder Jord, har alltså använts i många tusen år innan det lånades av kristendomen för att representera Jesus kropp i nattvarden. 

   Förmodligen visste både Jesus och de tidiga kristna om den här kopplingen. 

En del av de historiska källor som finns är ju ord som skrivits för att anklaga för kätteri.

   Irenaeus skrev i Against Heresies om den gnostiska gruppen Marcosians.

   De trodde att den feminina gudomligheten Charis, en personifikation av nåden, skulle droppa sitt eget blod i vinet i nattvardskalken.

   De sa inför nattvarden:

May the Charis who is before all things, and who transcends all knowledge and speech, 

fill thine inner being, and multiply in thee her own knowledge, 

by sowing the grain of mustard seed in thee as in good soil.

Vad vill jag med allt det här? 

   Jag vill visa på att det finns orsak att inte bara säga, "så här gör vi för att vi alltid gjort så".

   Att det inte går att gömma sig bakom det. 

   Att det finns stor anledning att tro att Jesus också hade en relation till Modern! 

   Till Gudinnan. 

   

Att det är fullt möjligt att integrera en tro på Jesus och en tro på en feminin gudomlighet. 

   Att det inte finns en motsättning här! 

   Att välja till det gudomligt feminina är bara att välja bort patriarkatet, inte att välja bort Jesus eller Kristus.

   

Att låta det gudomligt feminina få finnas tillsammans med det gudomligt maskulina. 

   Och att börja ta reda på vad det verkligen är och innebär.

   Hur de olika energierna samspelar och samskapar. 

   Hur vi kan inspireras att låta dem leda till liv.

   I en tid när vi desperat behöver förändra våra sätt att leva som just nu bidrar till krig och miljöförstöring. 

   

Vi behöver Gudinnan, Modern, relationen till Moder Jord. 

   Jesus visste det, han levde det, han lärde det. 

   Och nu är det dags för oss att åter igen lyfta fram det. 

Själv tänker jag ju att det fanns en orsak till att Jesus instiftade nattvarden som han gjorde. 

   Att han tackade Gud för brödet och för vinet, att han sammankopplade dem med sin kropp och sitt blod, sin förestående död, och att han delade stunden med sina lärjungar. 

   Han sammankopplade sig med tusentals år av tillbedjan av Moder Jord och det renande från synd som regelbundet redan skett.

   Och jag har svårt att tro att han med det menade att vi skulle kasta ut just denna koppling till det feminina. 

I denna tid, tänker jag att det finns en sådan enorm möjlighet i att åter igen stärka kopplingen av vårt nattvardsfirande till omsorgen och vördnaden för Moder Jord och allt som lever på henne. 

   Och att vi kanske också behöver ta det ännu längre och låta det bli en påminnelse om den respekt och omsorg vi behöver ha om det feminina. 

   På alla dess nivåer.

   

Denna Skärtorsdag har jag fördjupat mig i förståelsen för nattvarden som något mycket större än vad jag vetat om.

   Jag kommer i alla fall att uppleva nattvarden annorlunda från nu.

   Vad tänker du?