The Marys

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: »Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.« Och de grälade på henne. Men Jesus sade: »Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen.« (Mark 14:3-8)

Seren och Azra Bertrand, skriver i sin bok Magdalene Mysteries - The Left-Hand Path of the Feminine Christ: 

   "Next in our journey, we imagine Jesus as a visionary feminist - an awakened man who married a powerful, sexually awakened priestess and was surrounded by a circle of wise women on their own spiritual quest, who financially supported him."

   Hur långt från traditionell kristendomstolkning är inte det!

I Bibeln kan vi läsa om de kvinnor som vandrar med Jesus. 

   Lukas skriver uttryckligen att med Jesus följde några kvinnor, där ibland Maria från Magdala, Johanna - hustru till Herodes förvaltare, Susanna och många andra, "som alla hjälpte dem med sina tillgångar". 

   I en tid när de flesta palestinska kvinnor inte tilläts äga mycket pengar eller driva företag, eller ens lämna sina hus utan en man, har vi alltså dessa kvinnor som är de som ekonomiskt stöttar Jesus och reser runt med honom utan sina äkta män, i en blandad grupp med både män och kvinnor. 

   Ytterst radikalt och hyfsat otänkbart egentligen! 

Kvinnorna är också de som är med vid de mest betydelsefulla tillfällena i Jesus liv. 

   Och ändå skrivs det väldigt lite om dem i de bibeltexter vi har.

   Något som kanske också visar på att det är något med de här kvinnorna som är förbjudet att skriva om. 

Många av de kvinnor som fanns i Jesus närvaro hette Maria!

   Seren och Azra Bertrand benämner dem "the Marys".

   Det var ett vanligt namn på den tiden Miriam eller Maryam, men det var också ett prästinnenamn.

   En titel som kopplades till de feminina mysterierna, då Mar/Ma var ett namn på den gudomliga Modern i många kulturer i det antika mellanöstern. 

Jag tänker när jag läser om det här att det finns så mycket som vi inte vet.

   Vi presenteras en liten tårtbit men runt omkring den finns så mycket mer. 

   Så många kopplingar som det är så intressant att undersöka.

   För mig är det en sådan glädje att få dyka in i det mysteriet.

   Att låta världen öppna sig lite mer.

Det är lite som om vi satts på skygglappar utan att vi vetat om det. 

   Jag upplever det så i alla fall.

   Runt bibeln har det funnits osynliga murar.

   Ingenting annat får komma in och ifrågasätta eller vidga bilden.

Och i det tror jag vi berövats mycket! 

   Och jag undrar om det är av rädsla eller en medveten avgränsning som ärvts vidare genom historien. 

   Från när staketen en gångs sattes upp för vad som är kristendomen.

   Vad som är förståelsen av Bibeln och Jesus och Mariorna.

Många saker står ju där svart på vitt, men jag kan aldrig minnas att någon lyft fram dem. 

   Att det var kvinnorna som bekostade Jesus livsgärning till exempel. 

   Att det var just kvinnorna som var närvarande vid korset, vid graven, som hade en särskild plats i Jesus liv.

   Vi vet det ju, men ingen pratar om det.

   Varför är det fortfarande så?  

Och visst kan det nämnas, men inte med en önskan att förstå vidden av det! 

   Att verkligen se hur det kvinnliga perspektivet medvetet valts bort! 

   Hur betydelsefulla kvinnor nedvärderats och förminskats och avfärdats som prostituerade.

   Och varför det gjordes!

   

Och hur det påverkar oss som presenteras den tolkningen. 

   Vad det gör med oss kvinnor! 

   Hur vår kristendom varit och är en del av att upprätthålla ett patriarkat som jag inte tror gynnar varken kvinnor eller män eller vår jord för den delen. 

Och jag undrar detta. 

   Önskar vår kyrka försvara sin patriarkala ordning för att den faktiskt värderas högt? 

   Är det vår identitet och något vi vill behålla? 

   Jag kan inte se någon annan orsak till att vi inte öppnar upp för ett bejakande av det kvinnliga lärjungeskap och ledarskap som uppenbarligen fanns på Jesus tid! 

   Och som uppmuntrades av Jesus! 

Uppenbarligen har bibeltexter valts ut och anpassats av den rådande makten genom tiderna efter Jesus död. 

   Det kan vi ju till och med prata högt om. 

   Men varför ställer vi oss bakom det även idag? 

Vill Svenska kyrkan vara en patriarkal kyrka? 

   Är den för rädd för konsekvenserna om den skulle öppna upp för andra tolkningar?

   Eller har man helt enkelt inte funderat över det?  

Varför finns det inte en kraftfull feministisk rörelse inom kyrkan? 

   Varför kräver man inte att Gud benämns hen, när vi nu ändå har enats om att Gud inte är en man. 

   Eller har vi ens det? 

Det finns oändligt mycket mer att läsa om Mariorna, om deras koppling till gudinnetraditioner i Egypten.

   Om Jesus tid i Egypten.

   Det är teorier och historiska källor.

   Som mycket annan forskning är det ett pusslande.

   Att läsa mellan raderna och att utläsa något ur det som inte skrivs.  

   Att vara nyfiken och vilja veta mer.

   Att ana något som känns sant och följa tråden vidare.

   Att frimodigt undersöka.  

   

I dag är det Dymmelonsdag, då man dymlar klockorna.

   Man dämpar eller tystar dem för att kliva in i stillheten inför det stora som ska hända under påsken.

   Och jag tänker att det kan få vara en uppmuntran att fundera över vad vi dämpar eller tystar. 

   I vår kyrka, i vårt samhälle, i våra liv, hos oss själva?