Herstory

Vi kan idag möta en rörelse som försöker rena Maria Magdalena från beskyllningarna om att vara en fallen kvinna. 

   Att hon var en prostituerad, en hora. 

   

Men tänk om det är tvärt om.

   Istället för att tro att vi måste förklara bort den bilden, kanske vi borde gå till botten med den. 

   Förstå varför den inte är ett förminskande av Maria Magdalena.

   Förstå att det är vi som gått på den patriarkala omskrivningen av det heliga till det smutsiga. 

Seren och Azra Bertrand skriver i sin bok Magdalene Mysteries - The Left-Hand Path of the Feminine Christ.

   "So, to be clear, by the honorary term Whore we do not refer to a prostitute, either a secular or sacred one (who exchanges sex for money that is donated to a temple).

   Whore is a title of spiritual sexual power, whispering back to a time when the feminine was revered as the Creatrix."

Söker vi oss tillbaka och tittar på de begrepp vi rör oss med, skiftar något i alla fall för mig, i förståelsen av dem, livet och kristendomen. 

   "Sin was the ancient Akkadian name for the moon and the moon god/dess.

   (...)

   Sin refers to the lunar cycles, and to the process of death, rebirth, and purification through menstruation, which not only clears away the old, but renews our creativity and fertility."

   Skriver de. 

Synd som en rörelse genom död, återfödelse och rening. 

   Som en kreativ kraft och inte ett dömande och ett sonande. 

   En rörelse som finns naturligt i livet för oss människor.

   Som genom förståelse och frikopplad från skam har en så mycket större möjlighet att befria oss till kreativitet och livgivande. 

De beskriver hur det fanns Sin-eaters:

   "Sin-eaters might also eat a ritual meal to magically take on and cleanse the sins of another person - a form of spiritual community service, rooted in the Old Magic.

   (...)

   Jesus is an archetype of a collective sin-eater, offering his body to atone for the sins of everyone - in the form of a cosmic and shamanic world-soul menstruation of all sin.

   Yet the original sin-eaters were menstruating women in their Red Temple." 

För mig händer det något när Jesus sätts in i ett större sammanhang. 

   När han kommer in i något redan pågående.

   En rörelse, som för att vi ska förstå den, kräver att vi intresserar oss för herstory och inte bara history! 

"In the new religion, a male god - Jesus Christ - was given the menstrual powers to redeem us of sin, replacing the sacred renewing womb power of the priestess.

   Now it is his life, his passion, his sacrifice of blood that heals and renews the world. 

   This switch-around where the feminine power of his consort, Mary, as a "Magdalene of the Moon", is attributed to him, tears apart their role as a Divine Christ couple, with deep spiritual consequences.

   For as a man, without a womb, the magical, life-generating, life-healing blood had to be replaced with the blood of sacrifice and death - either human or animal. 

   In Christianity this was symbolized as a Mystic Lamb, bleeding into a sacred chalice."

"The knowing that menstruation was the "blood of salvation" was passed down through secret teachings, or was understood intuitively by mystics.

   Originally, the menstrual blood of the goddess was a salvic substance that was physical and spiritual, to cleanse body and soul, and was administered as a sacrament of Sophia, through the wombs of all women, until it was eventually called the "blood of Christ"."

Tänk om någon hade beskrivit menstruationen så för mig när jag var tonåring. 

   Tänk om vi kvinnor hade fått behålla den heliga tanken om den rening som sker genom våra kroppar. 

   Tänk om mänskligheten hade fått fortsätta att bejaka och hylla den feminina kraften i livet. 

"So, truth be told, MM is both a sinner and a whore. 

   She belongs to a sacred lineage of women who, throughout time, have practiced the Womb, Moon, and Menstrual Mysteries, and who have embodied the Holy Feminine.

   It is time to reclaim their sacred legacy, with no apologies and nothing to repent."

Amen!

Så låt oss idag, denna måndag i Stilla veckan, uppfyllas av ett feminint perspektiv.

   För oss kvinnor, kanske ett fördjupande av vår upplevelse av vår menstruation.

   Den kroppsliga smärta vi upplevt genom den.

   Den skam, oro och det förlöjligande vi kanske utstått på grund av den.

När jag ser tillbaka på ett liv med mens, undrar jag om inte mycket av den smärta jag fysiskt upplevt, kommer av att jag varit avstängd från kroppen.

   Att den kultur vi lever i inte uppmuntrar kontakten med kroppen och dess olika funktioner. 

   Att min upplevelse av att leva i en kvinnokropp inte har visats någon särskild betydelse, annat än som objekt för någons åtrå möjligtvis. 

Min upplevelse är att ju mer jag närmat mig min heliga vrede, slutat ständigt gå runt och hålla in magen, slutat vara så himla behaglig, så har menssmärtorna och min pms minskat. 

   Kanske kan den mensaktivism som finns idag, tas ännu längre i förståelsen av heligheten i "The blood of salvation".

Och för er män, vad händer i dig när du läser det här, när du tänker på det här?  

   För jag har mött män med mensfobi (som den pojkvän jag inte kunde låta bli att göra menskonst till) och jag har mött män som älskar mens. 

   Jag har fått känslan att den livgivande kraften som också visas på av mensen kan ses som skrämmande.

   Eller så är det bara äckligt. 

   Eller upphetsande förbjudet. 

Allt är såklart format av vad vi lär oss och upplever. 

   Och det går ju alltid att lära om!